Sandra Bergman

... på nyhetsmorgon här i ottan.
Eller, tv:n var på och jag lyssnade med ett halvt öra.

Vilket som, dom hade nån gubbe där som dom skulle intervjua, engelsktalande.
Dom skulle prata om dödsskjutningen som amerikanska soldater utförde från en helikopter
neröver nånstans. Som sagt, jag lyssnade med halva örat.

Iaf, den här människan lever och arbetar tydligen "undercover".
Av en anledning, skulle man kunna tro.

Hon som intervjuade honom började med:

"So, first of all, this is not your real name. You work undercover. Why is that?"

Han svarar:

"This is my real name"

Alltså... svenska media.
Han är väl "undercover" för att han inte vill yppa sitt vanliga namn, pga av säkerhetsskäl.
Och grejen med att vara "undercover" är väl att folk INTE ska veta att man är "undercover...?
Bra där nyhetsmorgon.
Ni sabbade kanske precis hans liv/karriär.

... få in lite rutiner.
O jag har börjat känna att det faktiskt fungerar och att jag trivs.
Alltså, jag har ju alltid trivts här i Huli, men jag hade fasat för att det mest
skulle bli jobbigt och omständigt med en liten bebis oxå.
Men han får helt enkelt finna sig i att följa med mig på dass, sittandes i bilstolen! :P

Men lägger man bara upp det och planerar lite så går det riktigt bra.
Det som känns viktigast än så länge är det där med att se till så det finns ved inne HELA tiden.
Jag får passa på när han sover att bära in så det räcker till nästa sovning!
Osså på kvällarna, så det finns torrt inne tills på morgonen.

De första dagarna här var mest en massa städ, plock och organisering,
men nu ser det faktiskt helt ok ut här, om jag får säga det själv.

O i natt klarade vi oss ifrån att vattnet frös oxå, det är skönt.

Snart kommer Mr X hem, han jobbar halvdag bara så han bör vara hemma i hygglig tid!
Gud vad jag längtar!

O i natt fick jag även sova hela natten.
Vaknade vid 3, smått panikslagen över att jag inte blivit väckt av lilleman.
Gick upp och kollade till honom i sängen, o där låg han och sov så gott.
O fortsatte med det till kl 6.
Det är godkännt.

Nej, nu ska vi ta o äta lite frukost och sen gå ut för lite gårdsarbete!

... i paradiset, älskade Huli.

Allting är fortfarande mer eller mindre kaos.
Har fått undan i storstugan iaf så man kan bo där
och idag gjorde vi en insats och röjde ur altanen så nu är den någorlunda sittbar.

Idag gjorde Fenix ännu ett av sina stunttricks.
Körde rakt ut för trappen med gåstolen.
Gissa om mamman kommer drömma mardrömmar i natt.
Det gick relativt bra med lilleman iaf,
han fick en bula i pannan där han tog emot sig med huvudet i trappen.
Lite tårar senare så mådde han faktiskt helt ok.

Värre var det dock med mina nerver.

Nåja, bara att inse, han kommer nog gå ikull ett antal ggr innan han fyller 15...
o säkert ännu fler efter det.

Nej, nu ska jag preparera brasorna inför natten.

... i en tom, halvurstädad lägenhet.
Och dricker mitt kaffe.
Sista morgonkaffet på den här adressen.

Men jag sörjer inte. NU börar en ny tid.
Först en tid i paradiset, hela sommaren.
Lilleman ska få växa och gro på de finaste av platser.
Där blåsipporna blommar!

Sen får vi se vart vårt liv bär oss till hösten, jag känner lugnet.

Nej, nu finns det inte tid till detta nå mer.
Nu vill jag låsa dörren, och aldrig se mig om.

... en tvättservis.

En sån där gammal en, med kanna och tvättfat, gärna i porslin.
Fast emalj funkar oxå.

Nån som har en som ni vill skänka/sälja?

... två nätter kvar här i hooden.

Det känns overkligt, skönt men overkligt.
Den här veckan har gått mycket fortare än den förra.
Det kan kanske bero på att Mr X åkte i Måndags,
ist som i förra veckan, när han åkte redan på Lördagen.

Nåja, imorgon kommer han hem iaf, med bil hoppas jag.
Om snösatan slutar falla i Gävle.
Gör den inte det och han inte tar sig hem med sommardäck så blir det tajt.
Riktigt tajt.

Vi ska alltså flytta upp allt som ska magasineras på fredag eftermiddag/kväll
och sen det som ska med oss till stugan på Lördag.
Jag har i veckan packat, organiserat och flyttat om, så gott jag har kunnat iaf.
Det är ju lite lättare om man har det som ska till stugan på ett ställe
och resten på ett annat. Kan man tycka.

Trots att veckan har gått fort så har det varit tufft.
Det är tur att jag har en så kärleksfull och snäll sambo som peppar och berömmer mig.


I övrigt då?
Ja... Lilleman är fortfarande dålig, snorar och hostar som attans.
Tycker så sablarns synd om honom när hostattackerna kommer och jag inte kan göra nått.
Försöker torka snor på honom iaf men han skyddar den där lillnäsan med sitt liv.

Nej, nu ska jag ner i tvättstugan och sen köra igång med sista packningen.
Kanske ska ta och gallra ur en sista gång bland kläderna vi ska ha med.
3:dje gången gillt liksom.

Men först. Kaffe.

... ska flugor krångla till det så hemskt för?

Jag menar; Är det inte bara lättare att stå still när man ligger med varandra?
Varför gå runt? Eller ännu värre; Varför flyga omkring?

Man kan ju kanske tro att jag inte haft bättre för mig idag än att beskåda vårens parningsritualer hos våra bevingade vänner.
Men så är det inte.

Det var en tanke bara.

... det klarna. Lite iaf.

Jag har mestadels av dagen gått och spelat på läppen, slitit mitt hår och pustat.
Men nu så. Kanske.

Jag har iaf kommit så långt att jag har packat ner lillemans kläder, leksaker och förnödenheter.
Även sorterat bort sånt som inte kommer användas under de närmsta 6 månaderna.
Badrummen fick sig en omgång oxå,
så nu finns bara sånt som vi klarar oss med tills på fredag kvar.
Sen har jag tvingat morfarna att lyfta på röven och packa ner allt som han ska ha kvar.

Så nu står det återigen kartonger och säckar överallt.
Men hellre det än alla saker som tidigare låg utspridda på dessa 90 kvm.

Fy fan! Vad skönt det ska bli att komma härifrån.

... har lämnat mig igen.
Han åkte imorse.

Men vi har haft en fin helg, en helt underbar helg!
Synd bara att man knappt hinner njuta innan det är över.

Till helgen blir det flytt.
Om nu jag lyckas packa allt tills på fredag.
Som det känns nu så förstår jag inte alls hur det ska gå till.
Men jag ska. Ska. Ska. SKA.

Nej, om man ska ta o gå o lägga sig kanske.
Imorgon väntar... packning.
What a surprise.

... på E4:an!

Min kärlek är på väg hem!

... To Do-list.

• Tvätta √
• Röja ur sovrummet √
• Dammsuga √
• Bädda rent √
• Diska √
  
• Skicka ut morfarn på prommis med bebis och doggar √
  
• Röja ur stora badrummet
• Krama sönder Mr X när han kommer hem

... det där med att flytta till stugan.

Tills nu typ.

Jag står inför packning, packning och åter packning innan vi kan komma iväg.
Och när vi väl kommer på plats så väntar barnsäkring, sortering, städning och organisering.
Det känns ganska så lite motiverande.

Men det blir nog bra till slut. Så fort kärlek kommer hem.
Men som jag kanske sagt tidigare så kommer det bli låååånga 8 veckor.

Idag tog jag och Fillenix en powerwalk upp till brudarna på Salongen, det var riktigt skönt.
Skönt att få röra på sig, skönt att få komma ut i luften (komma hemifrån) och skönt att snacka skit ett tag.

Nej, nu måste jag kirra lite käk innan packningssession 2 för denna vecka drar igång.
Varmrökt lax, pärer och romsås står på matlistan!

Adjöken.

... kan kallt räkna med att jag tar till handgripligheter.

Fy vilken dag.

Först roa lilleman och promenera hundar hela dagen.
Sen var det bara att ställa sig och rulla köttbullar till Elin, Elis och mamma.
När vi väl fått i oss maten tog vi tag i packningen... rensade ur skåp, förråd och grovkök.

Hann slinka ner en kopp kaffe oxå innan det var dags att ta tag i disken, undanplockning av
leksaker (för 4:de gången i dag) och dammsugning.
O mitt i allt detta kommer en illaluktande morfar hem och vill att jag ska leta reda på ett par strumpor åt honom.
Såg det ut som om jag hade lite att göra eller?

Tur jag har snälla syster/moster här som passade lilleman och gjorde honom klar för natten.

O så när det var dags för nattning, preciiiis när han slår igen sina blå så plingar det på dörren.
Hundarna skäller såklart så Fenix vaknar.
Det gick på ca 3 sekunder att gå från koma-läge till klar vaken.
O vem var det då? Jo, HYRESGÄSTFÖRENINGEN.
Jag kommer aldrig att gå med i hyresgästföreningen efter detta.

Tänkte tanken ett tag att räcka över Fenix till honom och låta honom natta om medans jag bläddrar igenom hans papper, spiller lite kaffe på dom och sen kör ut honom.

Nåja, färdiggnällt.

Jag saknar Mr X. Så det gör ont.

4 down, 3 to go.

... min bebis. Min älskade Fenix, som gör mitt liv helt.

Men ibland retar han mig till tusen. Jag vet och förstår att man inte kan kräva av en 9-månaders att han ska förstå sitt bästa. Men när jag så klart försöker visa honom så kan han väl åtminstonde försöka ta det till sig.

Han har varit sjuk nu i ett par dagar, snorig och febrig, det har inte alls varit lätt för honom.
Han har inte kunnat andas med näsan, vilket på nätterna har resulterat i panik för honom.
Så då har han vart ledsen i flera timmar, halvsovandes...

Jag tycker så innerligt synd om honom såna gånger.

O nu idag så har han kännts betydligt bättre,
har kunnat äta utan att låta som om han sprungit ett maratonlopp.
Men då ska tjurskalligheten ta över. Vägrar sova.
Han var så sjukt trött nu men skulle till varje pris vara vaken.
Trodde kanske att det var så att han hade lite svårt att komma till ro om det var så att det var tjockt i näsan eller att han hade lite feber. Men icke. Han andades bra och hade bara 37.1 i temp.

Nu har han krokat sig och ålat och grinat i 2½ timme så till slut så somnade han,
antagligen av ren utmattning. Vilket jag oxå kommer göra efter denna brottningsmatch.


Nåja, nog om detta.

Imorgon drar Mr X till Gävle för att börja sin praktik som ska vara i 8 veckor. Det kommer att bli långa och tråkiga veckor. Fyllda av saknad.

Nej. Nu ska jag njuta av en kall folköl innan det är dags att krypa till kojs.