Ja jag vet...
... att det är mycket gnäll.
O ni som inte står ut med det kan sluta läsa nu.
När jag vart gravid med Elize så tänkte jag: Ähh, vad är skillnaden från 1 o 2!
Den är ENORM!
Alla barn har sina perioder, många fina och roliga, men även många extremt jobbiga.
När man har 2 barn så har man dubbelt av alla dom där perioderna.
Ibland lyckas dom tajma sina bra perioder samtidigt så att dagarna fylls av mys, skratt och lek.
Men ibland lyckas dom även tajma sina dåliga.
Då är det inte så jävla mys.
Sen ibland så går dom om varandra, vilket är fallet i våran lilla familj just för stunden.
Fenix är en riktig liten prins, med vissa undantag förstås, medans Elize är en sovvägrande diablo!
Sen att dom uppepå allt är sjuk gör inte saken bättre.
Att Fenix är sjuk har även inneburit en rubbad nattsömn för honom,
och det betyder även att jag och Elize sover dåligt.
Man blir inte människa om man inte får sova.
Man blir ingen bra mamma när barnen inte får sova.
Man blir ingen bra sambo när man känner sig otillräcklig.
Man får jävligt ont i magen när man inte kan gå o skita när man vill.
Jag ångrar ingenting, absolut ingenting.
Men...
... ja.
Om jag så för ett par timmar nån kväll fick vara bara Sandra.
Inte mamma, inte städtant, inte kokerska och inte matte och sambo.
Skulle jag må bättre då?
O ni som inte står ut med det kan sluta läsa nu.
När jag vart gravid med Elize så tänkte jag: Ähh, vad är skillnaden från 1 o 2!
Den är ENORM!
Alla barn har sina perioder, många fina och roliga, men även många extremt jobbiga.
När man har 2 barn så har man dubbelt av alla dom där perioderna.
Ibland lyckas dom tajma sina bra perioder samtidigt så att dagarna fylls av mys, skratt och lek.
Men ibland lyckas dom även tajma sina dåliga.
Då är det inte så jävla mys.
Sen ibland så går dom om varandra, vilket är fallet i våran lilla familj just för stunden.
Fenix är en riktig liten prins, med vissa undantag förstås, medans Elize är en sovvägrande diablo!
Sen att dom uppepå allt är sjuk gör inte saken bättre.
Att Fenix är sjuk har även inneburit en rubbad nattsömn för honom,
och det betyder även att jag och Elize sover dåligt.
Man blir inte människa om man inte får sova.
Man blir ingen bra mamma när barnen inte får sova.
Man blir ingen bra sambo när man känner sig otillräcklig.
Man får jävligt ont i magen när man inte kan gå o skita när man vill.
Jag ångrar ingenting, absolut ingenting.
Men...
... ja.
Om jag så för ett par timmar nån kväll fick vara bara Sandra.
Inte mamma, inte städtant, inte kokerska och inte matte och sambo.
Skulle jag må bättre då?
I julklapp önskar jag mig...
... en vedkorg.
Och Leilas bakböcker.
Och fina bakgrejer, såna som matchar.
Och kakburkar.
Får jag bara det så ska jag nog överleva vintern.
Och Leilas bakböcker.
Och fina bakgrejer, såna som matchar.
Och kakburkar.
Får jag bara det så ska jag nog överleva vintern.
Hur mycket jag än älskar mina barn...
... så börjar jag bli otroligt trött på att vara mammaledig.
Eller, alltså, missförstå mig inte.
Jag tycker ju såklart om att vara med dom.
Vill inte leva en dag utan dom.
Men.
Jag måste få säga att jag tycker att den där 15-timmars lagen på dagis är helt idiotisk!
Jag förstår vikten av att det äldre syskonet får vara med när den nya kommer till världen.
Jag förstår vikten av att inte få den äldre att känna sig utestängd ur familjen.
Men så kan jag inte förstå varför ett barn som älskar sitt dagis inte får vara där så ofta som det vill/kan/behöver.
Med all den energi som finns i Fenix så är det för mig och Elize en omöjlig uppgift att roa honom en hel dag.
Speciellt såna här dagar när det är skitväder.
Jag märker hur hans lekar blir vildare och vildare men dom tömmer honom inte på energi.
Han blir istället så upp i varv att äta och sova blir ett problem.
Det ger inte honom någonting att vara hemma med oss.
Det blir en helt annan sak när Elize blir lite större så att dom kan ha mer nytta av varandra.
Men nu så är det mest bara en massa "passa Elize", "inte dra Elize i benen", "försök va lite tyst så Elize får sova".
Sen så har Elize kommit in i nån konstig fas så hon sover inte längre än 30 min på dagarna vilket gör att tiden jag har att ge Fenix lite egen mamma-tid knappt räcker till att byta en blöja och ge honom nått att äta.
Jag tycker såklart att om man har möjligheten till att ha båda barnen hemma så ska man kunna ha det.
Om det kan vara till en fördel för dom.
Men för oss är det inte så.
O tro mig... jag har försökt allt för att roa honom.
Vi leker, tittar på film, bygger kojor, leker med vatten, är ute, ritar och målar fingerfärg.
Problemet är att jag inte kan vara delaktig i hans lek riktigt så mycket som jag vill när jag har en liten tös som pockar på uppmärksamhet oxå. Vilket gör att han tröttnar fort...
Jaja.. det var lite som behövde komma ut.
Jag antar att jag får finna mig i hur det är.
Eller, alltså, missförstå mig inte.
Jag tycker ju såklart om att vara med dom.
Vill inte leva en dag utan dom.
Men.
Jag måste få säga att jag tycker att den där 15-timmars lagen på dagis är helt idiotisk!
Jag förstår vikten av att det äldre syskonet får vara med när den nya kommer till världen.
Jag förstår vikten av att inte få den äldre att känna sig utestängd ur familjen.
Men så kan jag inte förstå varför ett barn som älskar sitt dagis inte får vara där så ofta som det vill/kan/behöver.
Med all den energi som finns i Fenix så är det för mig och Elize en omöjlig uppgift att roa honom en hel dag.
Speciellt såna här dagar när det är skitväder.
Jag märker hur hans lekar blir vildare och vildare men dom tömmer honom inte på energi.
Han blir istället så upp i varv att äta och sova blir ett problem.
Det ger inte honom någonting att vara hemma med oss.
Det blir en helt annan sak när Elize blir lite större så att dom kan ha mer nytta av varandra.
Men nu så är det mest bara en massa "passa Elize", "inte dra Elize i benen", "försök va lite tyst så Elize får sova".
Sen så har Elize kommit in i nån konstig fas så hon sover inte längre än 30 min på dagarna vilket gör att tiden jag har att ge Fenix lite egen mamma-tid knappt räcker till att byta en blöja och ge honom nått att äta.
Jag tycker såklart att om man har möjligheten till att ha båda barnen hemma så ska man kunna ha det.
Om det kan vara till en fördel för dom.
Men för oss är det inte så.
O tro mig... jag har försökt allt för att roa honom.
Vi leker, tittar på film, bygger kojor, leker med vatten, är ute, ritar och målar fingerfärg.
Problemet är att jag inte kan vara delaktig i hans lek riktigt så mycket som jag vill när jag har en liten tös som pockar på uppmärksamhet oxå. Vilket gör att han tröttnar fort...
Jaja.. det var lite som behövde komma ut.
Jag antar att jag får finna mig i hur det är.
För en sisådär...
...8-9 månader började det dimpa ner brev i våran brevlåda.
Inget konstigt med det, förutsatt att dom var adresserade till oss.
Vilket dom inte var.
Dom var till en fröken Cecilia Lind.
Funderade väl inte så mycket på det utan konstaterade att det måste ha blivit fel någonstans.
Som antagligen åtgärdats med tanke på att breven slutade komma.
Till för ett par månader sen då det damp ner en hel drös med brev igen.
Jag ringde då Skatteverket för att höra mig för hur jag skulle gå tillväga.
Breven i sig stör mig inte så mycket men tydligen så är den där människan skriven här hos oss.
Efter lite efterforskningar på Skatteverket så kom vi fram till att den här Cecilia har varit inneboende hos nån som hette Jenny och som bodde här 2008.
Jag kollade med min hyresvärd och han påstår att det aldrig har bott någon Jenny här.
Det som även gör det hela lite märkligt är att den här adressen är relativt ny, ett par-tre år, den hette alltså någonting annat tidigare.
Så frågan är lite vart den här adressen låg tidigare?
För nånstans måste den ju ha legat, med tanke på att nån har varit skriven här, right?
Iaf så sa skatteverket att det enda jag kunde göra var att skicka breven åter till avsändaren så skulle dom starta en utredning för att försöka lösa problemet.
Igår dök det upp två kvinnor här på gården.
Det visade sig att dom sökte Cecilia Lind.
Dom presenterade sig inte så jag har ingen aning om vilka det var.
Men dom såg ut att vara ute i "tjänsteärende".
Det var alltså ingen artighetsvisit.
Nu är jag ju såklart otroligt nyfiken på vilka dom var.
Jag berättade iaf hela historien och dom såg lika förvirrad ut som mig.
Hon finns även på Eniro, men det går inte att få kontakt med henne på nått nr.
Såå. Nu återstår väl bara att vänta och se om vi blir kvitt den här fröken som bor här hos oss.
Inget konstigt med det, förutsatt att dom var adresserade till oss.
Vilket dom inte var.
Dom var till en fröken Cecilia Lind.
Funderade väl inte så mycket på det utan konstaterade att det måste ha blivit fel någonstans.
Som antagligen åtgärdats med tanke på att breven slutade komma.
Till för ett par månader sen då det damp ner en hel drös med brev igen.
Jag ringde då Skatteverket för att höra mig för hur jag skulle gå tillväga.
Breven i sig stör mig inte så mycket men tydligen så är den där människan skriven här hos oss.
Efter lite efterforskningar på Skatteverket så kom vi fram till att den här Cecilia har varit inneboende hos nån som hette Jenny och som bodde här 2008.
Jag kollade med min hyresvärd och han påstår att det aldrig har bott någon Jenny här.
Det som även gör det hela lite märkligt är att den här adressen är relativt ny, ett par-tre år, den hette alltså någonting annat tidigare.
Så frågan är lite vart den här adressen låg tidigare?
För nånstans måste den ju ha legat, med tanke på att nån har varit skriven här, right?
Iaf så sa skatteverket att det enda jag kunde göra var att skicka breven åter till avsändaren så skulle dom starta en utredning för att försöka lösa problemet.
Igår dök det upp två kvinnor här på gården.
Det visade sig att dom sökte Cecilia Lind.
Dom presenterade sig inte så jag har ingen aning om vilka det var.
Men dom såg ut att vara ute i "tjänsteärende".
Det var alltså ingen artighetsvisit.
Nu är jag ju såklart otroligt nyfiken på vilka dom var.
Jag berättade iaf hela historien och dom såg lika förvirrad ut som mig.
Hon finns även på Eniro, men det går inte att få kontakt med henne på nått nr.
Såå. Nu återstår väl bara att vänta och se om vi blir kvitt den här fröken som bor här hos oss.
