Äntligen har jag kommit mig för...
... och bokat en tid hos frissan igen.
Jag ser ut som ett kaos i håret.
Ska till att testa en ny hårfärg då jag har gått och utvecklat nån sorts allergi mot mörk färg.
Eller mot PPD som tydligen finns i mörka färger.
Så nu ger vi oss på Goldwell´s Elumen och ser om det funkar bättre.
Hade en liten tanke på en permanent oxå men det får nog vänta.
Låta hårbotten ta igen sig efter färgen först.
Men sen så, kanske.
Nått i denna stil har jag funderat på...
Ja, vi får välan se.
Jag ser ut som ett kaos i håret.
Ska till att testa en ny hårfärg då jag har gått och utvecklat nån sorts allergi mot mörk färg.
Eller mot PPD som tydligen finns i mörka färger.
Så nu ger vi oss på Goldwell´s Elumen och ser om det funkar bättre.
Hade en liten tanke på en permanent oxå men det får nog vänta.
Låta hårbotten ta igen sig efter färgen först.
Men sen så, kanske.
Nått i denna stil har jag funderat på...
Ja, vi får välan se.
Det har nog inte undgått någon...
... att våran lilla familj har fått utökning.
Den 11 mars, 01.11 på natten, kom hon ut.
Disa Ina Elize Åkerman.
Hon var 49 cm lång och vägde 3076 gram.
Det var inte lika kämpigt med henne som med Fenix, tack och lov.
På 6 timmar från det att vi kom in så var hon ute och vi fick åka hem redan vid lunch.
SÅ.. nu är vi hemma och försöker njuta av livet som 2-barns föräldrar.
Fenix går 15-timmars på dagis så jag och Elize knatar fram och tillbaka och hämtar honom varannan dag.
Jag må säga att det är faktiskt ganska skönt,
så länge det inte blåser storm som det gjorde i veckan som var.
Mr X har börjat jobba redan så dom dagar Fenix inte är på dagis så är jag själv hemma med båda,
om inte Fenix åker på farmordag dvs.
Det funkar faktiskt helt ok.
Han accepterar Elize och hennes intåg i familjen.
Han respekterar att hon ammar och är där och pussar och kramas på henne så fort han får chansen.
Jag hade gruvat mig lite inför den här tiden men just nu känns det som om det flyter på helt fantastiskt.
Visst blir man trött... och i vissa stunder ganska uppgiven...
men det går över ganska fort.
Det som känns grundläggande för att vardagen ska funka är att man får in lite rutiner.
Frukost kl 8.
Diska undan, till Fenix stora förtjusning.
Titta på Emil i Lönneberga.
Ut och leka i snön vid 9.30.
In och äta lunch vid 11.
Hoppa i säng och sova lunch.
Vakna vid 13.30.
Diska undan efter lunchen... (leka med vattnet mest som tidsfördriv).
Titta på Emil.
Baka.
Hoppa av glädje när pappan kommer hem 16.00.
Ja, så ungefär ser våra dagar ut.
Det som är mest oväntat, iaf för mig, är att jag har hunnit med att utveckla mitt bakande.
Idag slog vi på stort och bakade kanelbullar.
Det kändes som om det skulle barka åt skogen ett tag när jag stod där vid bänken med en klåfingrig Fenix samtidigt som jag skopade upp mjöl, värmde smör och smulade jäst.
Allt detta medans Elize såklart ville amma.
Så där stod jag med en bebis fastklistrad som en igel på bröstet och Fenix som skanderade "NAMNAM".
Men kors i taket, det gick det o.
Nej, nu ska jag passa på att lägga omkull mig i soffan medans båda lössen sover.
Det gäller att passa på, så fort alla vaknar ska vi sno ihop en leklera....
Den 11 mars, 01.11 på natten, kom hon ut.
Disa Ina Elize Åkerman.
Hon var 49 cm lång och vägde 3076 gram.
Det var inte lika kämpigt med henne som med Fenix, tack och lov.
På 6 timmar från det att vi kom in så var hon ute och vi fick åka hem redan vid lunch.
SÅ.. nu är vi hemma och försöker njuta av livet som 2-barns föräldrar.
Fenix går 15-timmars på dagis så jag och Elize knatar fram och tillbaka och hämtar honom varannan dag.
Jag må säga att det är faktiskt ganska skönt,
så länge det inte blåser storm som det gjorde i veckan som var.
Mr X har börjat jobba redan så dom dagar Fenix inte är på dagis så är jag själv hemma med båda,
om inte Fenix åker på farmordag dvs.
Det funkar faktiskt helt ok.
Han accepterar Elize och hennes intåg i familjen.
Han respekterar att hon ammar och är där och pussar och kramas på henne så fort han får chansen.
Jag hade gruvat mig lite inför den här tiden men just nu känns det som om det flyter på helt fantastiskt.
Visst blir man trött... och i vissa stunder ganska uppgiven...
men det går över ganska fort.
Det som känns grundläggande för att vardagen ska funka är att man får in lite rutiner.
Frukost kl 8.
Diska undan, till Fenix stora förtjusning.
Titta på Emil i Lönneberga.
Ut och leka i snön vid 9.30.
In och äta lunch vid 11.
Hoppa i säng och sova lunch.
Vakna vid 13.30.
Diska undan efter lunchen... (leka med vattnet mest som tidsfördriv).
Titta på Emil.
Baka.
Hoppa av glädje när pappan kommer hem 16.00.
Ja, så ungefär ser våra dagar ut.
Det som är mest oväntat, iaf för mig, är att jag har hunnit med att utveckla mitt bakande.
Idag slog vi på stort och bakade kanelbullar.
Det kändes som om det skulle barka åt skogen ett tag när jag stod där vid bänken med en klåfingrig Fenix samtidigt som jag skopade upp mjöl, värmde smör och smulade jäst.
Allt detta medans Elize såklart ville amma.
Så där stod jag med en bebis fastklistrad som en igel på bröstet och Fenix som skanderade "NAMNAM".
Men kors i taket, det gick det o.
Nej, nu ska jag passa på att lägga omkull mig i soffan medans båda lössen sover.
Det gäller att passa på, så fort alla vaknar ska vi sno ihop en leklera....
Tids nog...
... kommer det ett inlägg.
Ett lite mer informativt än det här.
Jag måste ta till vara på den energi som finns nu, disponera den väl.
Inte ödsla den på att blogga liksom.
Håll ut.
Ett lite mer informativt än det här.
Jag måste ta till vara på den energi som finns nu, disponera den väl.
Inte ödsla den på att blogga liksom.
Håll ut.
Imorgon...
... är dagen jag har väntat på.
Jag ska tydligen bli 2-barnsmor imorgon...
... vilket jag tvivlar starkt på.
Men ingen skulle bli lyckligare än jag om du, älskade barn, behagade komma ut imorgon.
Jag ska tydligen bli 2-barnsmor imorgon...
... vilket jag tvivlar starkt på.
Men ingen skulle bli lyckligare än jag om du, älskade barn, behagade komma ut imorgon.
Det ser mörkt ut...
...på Kameruns avbytarbänk.
Som Arne skulle ha sagt.
Fram tills i fredags så har jag mest gått omkring hemma och varit trött.
Eller gått o gått kanske är en överdrift, jag har mest legat i soffan.
Men i fredags fick jag nå ryck och satte igång att städa lite, i hopp om att sätta igång nånting helt annat.
Utan lyckat resultat.
Helgen var inte heller direkt stillasittande och den här dagen har resulterat i tvätt, disk, damsugning, promenad och den sedvanliga mammningen.
Men ingenting händer.
Ont gör det, lite obehagligt är det, spänner och trycker gör det och jag tycker allmänt synd om mig själv som måste befinna mig i detta högst oglamorösa tillstånd.
Men ingen bebis verkar titta ut.
Jag har väl turen att få gå på övermognad.
10 mars är utgångsdatumet.
Jag tippar på 24 mars.
Vad tror du?
Som Arne skulle ha sagt.
Fram tills i fredags så har jag mest gått omkring hemma och varit trött.
Eller gått o gått kanske är en överdrift, jag har mest legat i soffan.
Men i fredags fick jag nå ryck och satte igång att städa lite, i hopp om att sätta igång nånting helt annat.
Utan lyckat resultat.
Helgen var inte heller direkt stillasittande och den här dagen har resulterat i tvätt, disk, damsugning, promenad och den sedvanliga mammningen.
Men ingenting händer.
Ont gör det, lite obehagligt är det, spänner och trycker gör det och jag tycker allmänt synd om mig själv som måste befinna mig i detta högst oglamorösa tillstånd.
Men ingen bebis verkar titta ut.
Jag har väl turen att få gå på övermognad.
10 mars är utgångsdatumet.
Jag tippar på 24 mars.
Vad tror du?
