Vi mår bra...
... vi har bara inte riktigt tid till att blogga.
När ska jag sluta ursäkta min eviga bloggtorka egentligen?
När ska jag sluta ursäkta min eviga bloggtorka egentligen?
Idag är en sån där hemsk dag...
... att vara fd rökare på.
Mr X har vart på begravning hela dan, eller ja, han har vart t/r Gävle för o gå på begravning.
Det är såklart aldrig skoj.
Fenix har vart en riktig liten gounge, mellan varven.
Han har även grinat och skrikit av ren ilska över att inte få vara ute mer, inte diska,
inte damsuga, inte ligga under babygymmet som syrran, inte hålla/bära Elize.
Ja, sånt ni vet.
O Elize, ja, hon har haft magknip.
Nu sover dock båda 2, Fenix i sin säng och Elize i SweetPeacen.
Just precis nu skulle jag kunna betala dyrt för ett glas vin,
en cigg och 10 minuter för mig själv ute på altanen.
Det där med rökningen är ju lite nått som tynger mig.
Jag lyckades aldrig sluta röka helt när jag väntade Fenix,
däremot när han kom ut så slutade jag, medans jag helammade.
Nu när jag bar på Elize så slutade jag med 3½ månad kvar på graviditeten.
Alltså har jag vart rökfri sen nyår.
Jag har inte lovat nån den här gången att jag aldrig ska röka.
Vare sig om det gäller nu eller i framtiden.
Däremot så har jag lovat mig själv att det är sista gången jag slutar.
Så börjar jag igen så sluter jag nog aldrig igen.
Det sjuka är att det känns som om jag går och väntar på att få börja röka igen.
Som om jag ska få nåns tillåtelse.
Men, alltså, det gör jag ju som jag vill med.
Lite tragiskt är det oxå, att om jag ska vara ärlig, så trivs jag som rökare.
Mr X har vart på begravning hela dan, eller ja, han har vart t/r Gävle för o gå på begravning.
Det är såklart aldrig skoj.
Fenix har vart en riktig liten gounge, mellan varven.
Han har även grinat och skrikit av ren ilska över att inte få vara ute mer, inte diska,
inte damsuga, inte ligga under babygymmet som syrran, inte hålla/bära Elize.
Ja, sånt ni vet.
O Elize, ja, hon har haft magknip.
Nu sover dock båda 2, Fenix i sin säng och Elize i SweetPeacen.
Just precis nu skulle jag kunna betala dyrt för ett glas vin,
en cigg och 10 minuter för mig själv ute på altanen.
Det där med rökningen är ju lite nått som tynger mig.
Jag lyckades aldrig sluta röka helt när jag väntade Fenix,
däremot när han kom ut så slutade jag, medans jag helammade.
Nu när jag bar på Elize så slutade jag med 3½ månad kvar på graviditeten.
Alltså har jag vart rökfri sen nyår.
Jag har inte lovat nån den här gången att jag aldrig ska röka.
Vare sig om det gäller nu eller i framtiden.
Däremot så har jag lovat mig själv att det är sista gången jag slutar.
Så börjar jag igen så sluter jag nog aldrig igen.
Det sjuka är att det känns som om jag går och väntar på att få börja röka igen.
Som om jag ska få nåns tillåtelse.
Men, alltså, det gör jag ju som jag vill med.
Lite tragiskt är det oxå, att om jag ska vara ärlig, så trivs jag som rökare.
Jag och barnen...
... gick en omväg hem ifrån dagis idag.
Det är jag glad för.
Jag har, sen jag flyttat hit, inte umgåtts med nån, utav dom få jag känner här ute.
Jag vet inte riktigt varför men jag har inte haft orken eller lusten att starta ett umgänge med nån,
o ännu mindre lära känna nytt folk.
Men idag så tog vi vägen förbi Sara.
Det var riktigt trevligt att träffa lite människor, det gör vi gärna om.
O sen så kom ju Malin med ett trevligt besked,
dom ska nämligen kika på 2 lägenheter här i Matfors på måndag!
Lovely!
Den här dan hade varit perfekt om jag bara haft ett glas vin, vart sjukt sugen nyss.
Meeeen, inge vin hemma, men däremot en kall, "smaskig" alkoholfri öl.
Det är jag glad för.
Jag har, sen jag flyttat hit, inte umgåtts med nån, utav dom få jag känner här ute.
Jag vet inte riktigt varför men jag har inte haft orken eller lusten att starta ett umgänge med nån,
o ännu mindre lära känna nytt folk.
Men idag så tog vi vägen förbi Sara.
Det var riktigt trevligt att träffa lite människor, det gör vi gärna om.
O sen så kom ju Malin med ett trevligt besked,
dom ska nämligen kika på 2 lägenheter här i Matfors på måndag!
Lovely!
Den här dan hade varit perfekt om jag bara haft ett glas vin, vart sjukt sugen nyss.
Meeeen, inge vin hemma, men däremot en kall, "smaskig" alkoholfri öl.
Jag hade nästan glömt bort...
... att jag hade en blogg.
Oops.
Oops.
Jag känner mig...
... omotiverad.
Vardagen lunkar på i vanlig ordning.
Ska man inte bli sprudlande glad på våren?
Jag vill inte påstå att jag är deprimerad, absolut inte.
Men lite nedstämd.
Det känns lite surt alltihopa bara...
Ingen månad som går ihop ekonomiskt.
En bil som går sönder, med ett kostnadsförslag på nätta 20.000:- från volvo.
Ett enormt röksug gör sig påmint nu när värmen kommer.
Ja.. det är liksom mycket nu...
... jag har inte ens en skön solstol att hämta energi och ork i.
Vardagen lunkar på i vanlig ordning.
Ska man inte bli sprudlande glad på våren?
Jag vill inte påstå att jag är deprimerad, absolut inte.
Men lite nedstämd.
Det känns lite surt alltihopa bara...
Ingen månad som går ihop ekonomiskt.
En bil som går sönder, med ett kostnadsförslag på nätta 20.000:- från volvo.
Ett enormt röksug gör sig påmint nu när värmen kommer.
Ja.. det är liksom mycket nu...
... jag har inte ens en skön solstol att hämta energi och ork i.
10 minuter senare...
... satt jag där på golvet bredvid hans säng.
Och 5 minuter efter det vaknade Elize.
Så här sitter jag nu med 2 vakna grinande barn.
Och 5 minuter efter det vaknade Elize.
Så här sitter jag nu med 2 vakna grinande barn.
Jag hade lovat mig själv...
... att Fenix aldrig skulle behöva gråta sig till sömns.
Alltså, nu sitter jag här med resultatet.
Inte kanske resultatet av att han aldrig har behövt gråta sig till sömns
men resultatet av att jag alltid har gett med mig vid nattningar.
Han grinar och pekar på kudden sin och ropar "MAMMA, MAMMA, MAMMA!
Klämmer fram tårarna som han vet får mig på fall.
Men den här gången ger jag inte med mig.
Jag måste ta itu med det här, nu.
Jag menar, som det varit hittills så har jag inte kunnat vara själv vid nattning med risk för att Elize slår igång stora larmet oxå, då blir det liksom lite halvknepigt.
Det har hänt en gång, och det slutade med att jag fick sitta som en krok i Fenix lilla säng, bredvid honom, samtidigt som Elize skulle ammas.
Det var inte roligt.
Det ska inte behöva upprepas.
Hur många ggr jag än ska springa upp och ut o in i hans sovrum.
Men det skär i mitt mammahjärta, han behöver ju sin mamma nu...
den lilla mammasjuka gossen.
Min lilla prins, som har blivit storebror.
Nej, nu är han igång igen.
Alltså, nu sitter jag här med resultatet.
Inte kanske resultatet av att han aldrig har behövt gråta sig till sömns
men resultatet av att jag alltid har gett med mig vid nattningar.
Han grinar och pekar på kudden sin och ropar "MAMMA, MAMMA, MAMMA!
Klämmer fram tårarna som han vet får mig på fall.
Men den här gången ger jag inte med mig.
Jag måste ta itu med det här, nu.
Jag menar, som det varit hittills så har jag inte kunnat vara själv vid nattning med risk för att Elize slår igång stora larmet oxå, då blir det liksom lite halvknepigt.
Det har hänt en gång, och det slutade med att jag fick sitta som en krok i Fenix lilla säng, bredvid honom, samtidigt som Elize skulle ammas.
Det var inte roligt.
Det ska inte behöva upprepas.
Hur många ggr jag än ska springa upp och ut o in i hans sovrum.
Men det skär i mitt mammahjärta, han behöver ju sin mamma nu...
den lilla mammasjuka gossen.
Min lilla prins, som har blivit storebror.
Nej, nu är han igång igen.
Osså blir jag direkt...
... uppslukad av det dåliga samvetet.
Och stressen.
Jag vill ju att det ska vara städat och fint.
Det känns skönt att det är det när Mr X kommer hem.
O för att inte tala om den lugna, behagliga känslan som infinner sig hos mig själv.
Jag har aldrig tidigare varit en tjej med ordning omkring mig.
Vette tusan vad det har tagit åt mig.
Nu mår jag skiiitdåligt om det ser ut som kaos.
Jag kan inte koppla av.
Men samtidigt finns inte orken.
O saker till förbannelse.
O trångt.
O dåligt med förvaring.
!"/#()!/"=¤/"=)#(")=?#
Och stressen.
Jag vill ju att det ska vara städat och fint.
Det känns skönt att det är det när Mr X kommer hem.
O för att inte tala om den lugna, behagliga känslan som infinner sig hos mig själv.
Jag har aldrig tidigare varit en tjej med ordning omkring mig.
Vette tusan vad det har tagit åt mig.
Nu mår jag skiiitdåligt om det ser ut som kaos.
Jag kan inte koppla av.
Men samtidigt finns inte orken.
O saker till förbannelse.
O trångt.
O dåligt med förvaring.
!"/#()!/"=¤/"=)#(")=?#
En riktig...
... skitnatt har det vart.
Idag blir det inte många knop.
O så får det vara.
Idag blir det inte många knop.
O så får det vara.
Fy bubblan...
... vad dålig fantasi jag har när det gäller middagsmaten.
Man äter liksom samma sak hela tiden.
Korv, köttfärs, kyckling...
O inge roliga variationer hittar jag på det heller.
Nej, nu ska det bli ändring.
Hädanefter ska det för varje vecka finnas matlista,
allt ska vara handlat på söndagen så att middagen står på bordet när Mr X kommer hem.
Vilken lättnad det skulle vara om det funkade.
Men, for real, vem försöker jag lura?
Man äter liksom samma sak hela tiden.
Korv, köttfärs, kyckling...
O inge roliga variationer hittar jag på det heller.
Nej, nu ska det bli ändring.
Hädanefter ska det för varje vecka finnas matlista,
allt ska vara handlat på söndagen så att middagen står på bordet när Mr X kommer hem.
Vilken lättnad det skulle vara om det funkade.
Men, for real, vem försöker jag lura?
Du...
... "Anonym".
Kan du förklara dig lite?
Kan du förklara dig lite?
Sms-konversation...
... med min mor nyss:
Hon: Vi är i Hudik med husbilen, ska på mässa imorgon. Är allt bra med er?
Jag: Allt är bra, kollar hockey. Vart "bor" ni då?
Hon: I husbilen, premiär!
Jag: Ok, jag provar att uttrycka mig annorlunda. Vart bor husbilen då?
Hon: I Hudiksvall.
Alltså, var det svårt att förstå mig?
Eller kan man börja fundera på om min mor verkligen inte är blondin?
Hon: Vi är i Hudik med husbilen, ska på mässa imorgon. Är allt bra med er?
Jag: Allt är bra, kollar hockey. Vart "bor" ni då?
Hon: I husbilen, premiär!
Jag: Ok, jag provar att uttrycka mig annorlunda. Vart bor husbilen då?
Hon: I Hudiksvall.
Alltså, var det svårt att förstå mig?
Eller kan man börja fundera på om min mor verkligen inte är blondin?
Imorse när vi klev upp...
... hade jag bestämt mig för att jag bara skulle ta det lungt, heeela dagen.
Så, jag kämpade mig igenom huset för att undvika att se alla saker som måste plockas undan, all disk i diskhon och alla smulor och allt hundhår på golvet.
Bänkade mig i soffan med frukost och gårdagens BB.
Nu, efter att plågsamt ha genomlidit morgonen och äntligen fått Elize att somna så vet jag inte riktigt hur jag ska bära mig åt för att inte sätta igång och städa.
Jag försöker inbilla mig att det egentligen inte är så farligt, och att det inte är någon idé då pojkarna kommer hem i eftermiddag och det resulterar i att alla försök till ordning och reda är som bortblåsta.
Men jag kan lova, att lägger jag mig i soffan och blundar så vaknar dotra.
Det slår aldrig fel.
Kanske lika bra att städa ändå.
Så, jag kämpade mig igenom huset för att undvika att se alla saker som måste plockas undan, all disk i diskhon och alla smulor och allt hundhår på golvet.
Bänkade mig i soffan med frukost och gårdagens BB.
Nu, efter att plågsamt ha genomlidit morgonen och äntligen fått Elize att somna så vet jag inte riktigt hur jag ska bära mig åt för att inte sätta igång och städa.
Jag försöker inbilla mig att det egentligen inte är så farligt, och att det inte är någon idé då pojkarna kommer hem i eftermiddag och det resulterar i att alla försök till ordning och reda är som bortblåsta.
Men jag kan lova, att lägger jag mig i soffan och blundar så vaknar dotra.
Det slår aldrig fel.
Kanske lika bra att städa ändå.
Men jag må säga...
... att det har gått över förväntan.
Jag hade ställt in mig på att det skulle vara kaos här hemma med 2 små.
Men det går faktiskt riktigt bra.
Fenix är så snäll och tålmodig när det gäller Elize.
Han sitter i lugn och ro och tittar på Emil medans hon äter eller bara vill bli buren.
Fantastiska unge!
Många andra saker som tidigare har varit lite bökiga med honom;
som att byta blöja, gå in, vänta, äta o såna tråkiga saker går numera som en dans.
Snarare så att han har blivit lite extra taggad att göra såna saker, speciellt när hon gör samma.
Tex, äter hon = ypperligt tillfälle att få honom att äta.
Byter hon blöja så vill han oxå byta.
Ja, som sagt, fantastiska unge!
Nej, nu ska jag ta och gona ner mig i soffan med en ölkorv och en folköl!
Ljuvligt!
Jag hade ställt in mig på att det skulle vara kaos här hemma med 2 små.
Men det går faktiskt riktigt bra.
Fenix är så snäll och tålmodig när det gäller Elize.
Han sitter i lugn och ro och tittar på Emil medans hon äter eller bara vill bli buren.
Fantastiska unge!
Många andra saker som tidigare har varit lite bökiga med honom;
som att byta blöja, gå in, vänta, äta o såna tråkiga saker går numera som en dans.
Snarare så att han har blivit lite extra taggad att göra såna saker, speciellt när hon gör samma.
Tex, äter hon = ypperligt tillfälle att få honom att äta.
Byter hon blöja så vill han oxå byta.
Ja, som sagt, fantastiska unge!
Nej, nu ska jag ta och gona ner mig i soffan med en ölkorv och en folköl!
Ljuvligt!
Idag blir en...
... spännande dag.
Nu är båda skruttarna dåliga, Fenix snorar, hostar och har feber och Elize låter som om hon har en stor slemboll i halsen och näsan. Kunde jag så skulle jag ta över allt åt dom!
Fenix har blivit oootroligt mammig på slutet här.
Jag skulle gissa på att det är en kombo av Elize intåg i hans liv och förkylningen som inte vill ge med sig.
Han vaknar på kvällarna/nätterna och skriker och grinar.
"MAMMA, MAMMA, MAMMA"
Det är riktigt hjärtskärande.
O stackars Mr X försöker trösta men han blir liksom inte godkänd av lilleman.
I övrigt så funkar det mesta...
Eller, ja, jo, funkar gör det ju.
Men jag känner mig konstant stressad.
Är det inte den ena så är det den andra som skriker i högan sky.
Är inte den ena hungrig så är det den andra... Ja, ni förstår.
Jag stressar mig igenom middag, dusch, toabestyr och nätterna.
Det känns inte riktigt bra.
Det jag fasar mest för är att amningen ska ta den största smällen.
Jag vill verkligen amma henne, ok om det inte blir fullt lika länge som jag ammade Fenix, men mitt skräckscenario vore att jag slutade producera mat åt henne.
Jag vet, jag har nog hängt upp mig lite på amningen, o jag vet, ersättning funkar oxå.
Men för mig känns det viktigt att amma.
Nåja, nu ska jag stressa mig igenom gårdagens Big Brother sen när barnen sover ska jag frossa i det jag har lyckats baka i helgen. Dajmcheesecake, havreflarn och kanelbullar.
En Spa-dag vore nått det...
Nu är båda skruttarna dåliga, Fenix snorar, hostar och har feber och Elize låter som om hon har en stor slemboll i halsen och näsan. Kunde jag så skulle jag ta över allt åt dom!
Fenix har blivit oootroligt mammig på slutet här.
Jag skulle gissa på att det är en kombo av Elize intåg i hans liv och förkylningen som inte vill ge med sig.
Han vaknar på kvällarna/nätterna och skriker och grinar.
"MAMMA, MAMMA, MAMMA"
Det är riktigt hjärtskärande.
O stackars Mr X försöker trösta men han blir liksom inte godkänd av lilleman.
I övrigt så funkar det mesta...
Eller, ja, jo, funkar gör det ju.
Men jag känner mig konstant stressad.
Är det inte den ena så är det den andra som skriker i högan sky.
Är inte den ena hungrig så är det den andra... Ja, ni förstår.
Jag stressar mig igenom middag, dusch, toabestyr och nätterna.
Det känns inte riktigt bra.
Det jag fasar mest för är att amningen ska ta den största smällen.
Jag vill verkligen amma henne, ok om det inte blir fullt lika länge som jag ammade Fenix, men mitt skräckscenario vore att jag slutade producera mat åt henne.
Jag vet, jag har nog hängt upp mig lite på amningen, o jag vet, ersättning funkar oxå.
Men för mig känns det viktigt att amma.
Nåja, nu ska jag stressa mig igenom gårdagens Big Brother sen när barnen sover ska jag frossa i det jag har lyckats baka i helgen. Dajmcheesecake, havreflarn och kanelbullar.
En Spa-dag vore nått det...
Det är ingen nådig start på livet...
... hon får lilla Elize.
Först så är hon själv sjuk med slem i halsen, hosta och täppt näsa.
När hon väl börjat gå till sig så blir Fenix tvärsjuk.
Hostan låter som den ska skära hål i bröstet på honom och håller honom vaken hela nätterna.
Stackars småhjärtan.
Hoppas iaf att dom har piggnat på sig hyggligt tills på söndag så ska vi försöka övertala pappan att åka på vårmässa.
Jag har faktiskt längtat efter den men hade,
med handen på hjärtat, inte den blekaste aning om att det var i helgen redan...
Nej nu ska jag fylla spisen med ved och sen se om lilleman vill vila en stund till.
Trevlig helg!
Först så är hon själv sjuk med slem i halsen, hosta och täppt näsa.
När hon väl börjat gå till sig så blir Fenix tvärsjuk.
Hostan låter som den ska skära hål i bröstet på honom och håller honom vaken hela nätterna.
Stackars småhjärtan.
Hoppas iaf att dom har piggnat på sig hyggligt tills på söndag så ska vi försöka övertala pappan att åka på vårmässa.
Jag har faktiskt längtat efter den men hade,
med handen på hjärtat, inte den blekaste aning om att det var i helgen redan...
Nej nu ska jag fylla spisen med ved och sen se om lilleman vill vila en stund till.
Trevlig helg!
Äntligen har jag kommit mig för...
... och bokat en tid hos frissan igen.
Jag ser ut som ett kaos i håret.
Ska till att testa en ny hårfärg då jag har gått och utvecklat nån sorts allergi mot mörk färg.
Eller mot PPD som tydligen finns i mörka färger.
Så nu ger vi oss på Goldwell´s Elumen och ser om det funkar bättre.
Hade en liten tanke på en permanent oxå men det får nog vänta.
Låta hårbotten ta igen sig efter färgen först.
Men sen så, kanske.
Nått i denna stil har jag funderat på...
Ja, vi får välan se.
Jag ser ut som ett kaos i håret.
Ska till att testa en ny hårfärg då jag har gått och utvecklat nån sorts allergi mot mörk färg.
Eller mot PPD som tydligen finns i mörka färger.
Så nu ger vi oss på Goldwell´s Elumen och ser om det funkar bättre.
Hade en liten tanke på en permanent oxå men det får nog vänta.
Låta hårbotten ta igen sig efter färgen först.
Men sen så, kanske.
Nått i denna stil har jag funderat på...
Ja, vi får välan se.
Det har nog inte undgått någon...
... att våran lilla familj har fått utökning.
Den 11 mars, 01.11 på natten, kom hon ut.
Disa Ina Elize Åkerman.
Hon var 49 cm lång och vägde 3076 gram.
Det var inte lika kämpigt med henne som med Fenix, tack och lov.
På 6 timmar från det att vi kom in så var hon ute och vi fick åka hem redan vid lunch.
SÅ.. nu är vi hemma och försöker njuta av livet som 2-barns föräldrar.
Fenix går 15-timmars på dagis så jag och Elize knatar fram och tillbaka och hämtar honom varannan dag.
Jag må säga att det är faktiskt ganska skönt,
så länge det inte blåser storm som det gjorde i veckan som var.
Mr X har börjat jobba redan så dom dagar Fenix inte är på dagis så är jag själv hemma med båda,
om inte Fenix åker på farmordag dvs.
Det funkar faktiskt helt ok.
Han accepterar Elize och hennes intåg i familjen.
Han respekterar att hon ammar och är där och pussar och kramas på henne så fort han får chansen.
Jag hade gruvat mig lite inför den här tiden men just nu känns det som om det flyter på helt fantastiskt.
Visst blir man trött... och i vissa stunder ganska uppgiven...
men det går över ganska fort.
Det som känns grundläggande för att vardagen ska funka är att man får in lite rutiner.
Frukost kl 8.
Diska undan, till Fenix stora förtjusning.
Titta på Emil i Lönneberga.
Ut och leka i snön vid 9.30.
In och äta lunch vid 11.
Hoppa i säng och sova lunch.
Vakna vid 13.30.
Diska undan efter lunchen... (leka med vattnet mest som tidsfördriv).
Titta på Emil.
Baka.
Hoppa av glädje när pappan kommer hem 16.00.
Ja, så ungefär ser våra dagar ut.
Det som är mest oväntat, iaf för mig, är att jag har hunnit med att utveckla mitt bakande.
Idag slog vi på stort och bakade kanelbullar.
Det kändes som om det skulle barka åt skogen ett tag när jag stod där vid bänken med en klåfingrig Fenix samtidigt som jag skopade upp mjöl, värmde smör och smulade jäst.
Allt detta medans Elize såklart ville amma.
Så där stod jag med en bebis fastklistrad som en igel på bröstet och Fenix som skanderade "NAMNAM".
Men kors i taket, det gick det o.
Nej, nu ska jag passa på att lägga omkull mig i soffan medans båda lössen sover.
Det gäller att passa på, så fort alla vaknar ska vi sno ihop en leklera....
Den 11 mars, 01.11 på natten, kom hon ut.
Disa Ina Elize Åkerman.
Hon var 49 cm lång och vägde 3076 gram.
Det var inte lika kämpigt med henne som med Fenix, tack och lov.
På 6 timmar från det att vi kom in så var hon ute och vi fick åka hem redan vid lunch.
SÅ.. nu är vi hemma och försöker njuta av livet som 2-barns föräldrar.
Fenix går 15-timmars på dagis så jag och Elize knatar fram och tillbaka och hämtar honom varannan dag.
Jag må säga att det är faktiskt ganska skönt,
så länge det inte blåser storm som det gjorde i veckan som var.
Mr X har börjat jobba redan så dom dagar Fenix inte är på dagis så är jag själv hemma med båda,
om inte Fenix åker på farmordag dvs.
Det funkar faktiskt helt ok.
Han accepterar Elize och hennes intåg i familjen.
Han respekterar att hon ammar och är där och pussar och kramas på henne så fort han får chansen.
Jag hade gruvat mig lite inför den här tiden men just nu känns det som om det flyter på helt fantastiskt.
Visst blir man trött... och i vissa stunder ganska uppgiven...
men det går över ganska fort.
Det som känns grundläggande för att vardagen ska funka är att man får in lite rutiner.
Frukost kl 8.
Diska undan, till Fenix stora förtjusning.
Titta på Emil i Lönneberga.
Ut och leka i snön vid 9.30.
In och äta lunch vid 11.
Hoppa i säng och sova lunch.
Vakna vid 13.30.
Diska undan efter lunchen... (leka med vattnet mest som tidsfördriv).
Titta på Emil.
Baka.
Hoppa av glädje när pappan kommer hem 16.00.
Ja, så ungefär ser våra dagar ut.
Det som är mest oväntat, iaf för mig, är att jag har hunnit med att utveckla mitt bakande.
Idag slog vi på stort och bakade kanelbullar.
Det kändes som om det skulle barka åt skogen ett tag när jag stod där vid bänken med en klåfingrig Fenix samtidigt som jag skopade upp mjöl, värmde smör och smulade jäst.
Allt detta medans Elize såklart ville amma.
Så där stod jag med en bebis fastklistrad som en igel på bröstet och Fenix som skanderade "NAMNAM".
Men kors i taket, det gick det o.
Nej, nu ska jag passa på att lägga omkull mig i soffan medans båda lössen sover.
Det gäller att passa på, så fort alla vaknar ska vi sno ihop en leklera....
Tids nog...
... kommer det ett inlägg.
Ett lite mer informativt än det här.
Jag måste ta till vara på den energi som finns nu, disponera den väl.
Inte ödsla den på att blogga liksom.
Håll ut.
Ett lite mer informativt än det här.
Jag måste ta till vara på den energi som finns nu, disponera den väl.
Inte ödsla den på att blogga liksom.
Håll ut.
Imorgon...
... är dagen jag har väntat på.
Jag ska tydligen bli 2-barnsmor imorgon...
... vilket jag tvivlar starkt på.
Men ingen skulle bli lyckligare än jag om du, älskade barn, behagade komma ut imorgon.
Jag ska tydligen bli 2-barnsmor imorgon...
... vilket jag tvivlar starkt på.
Men ingen skulle bli lyckligare än jag om du, älskade barn, behagade komma ut imorgon.
