Sandra Bergman

... att vara fd rökare på.

Mr X har vart på begravning hela dan, eller ja, han har vart t/r Gävle för o gå på begravning.
Det är såklart aldrig skoj.

Fenix har vart en riktig liten gounge, mellan varven.
Han har även grinat och skrikit av ren ilska över att inte få vara ute mer, inte diska,
inte damsuga, inte ligga under babygymmet som syrran, inte hålla/bära Elize.
Ja, sånt ni vet.

O Elize, ja, hon har haft magknip.

Nu sover dock båda 2, Fenix i sin säng och Elize i SweetPeacen.

Just precis nu skulle jag kunna betala dyrt för ett glas vin,
en cigg och 10 minuter för mig själv ute på altanen.

Det där med rökningen är ju lite nått som tynger mig.
Jag lyckades aldrig sluta röka helt när jag väntade Fenix,
däremot när han kom ut så slutade jag, medans jag helammade.

Nu när jag bar på Elize så slutade jag med 3½ månad kvar på graviditeten.
Alltså har jag vart rökfri sen nyår.

Jag har inte lovat nån den här gången att jag aldrig ska röka.
Vare sig om det gäller nu eller i framtiden.
Däremot så har jag lovat mig själv att det är sista gången jag slutar.
Så börjar jag igen så sluter jag nog aldrig igen.

Det sjuka är att det känns som om jag går och väntar på att få börja röka igen.
Som om jag ska få nåns tillåtelse.
Men, alltså, det gör jag ju som jag vill med.

Lite tragiskt är det oxå, att om jag ska vara ärlig, så trivs jag som rökare.