Ja jag vet...

... att det är mycket gnäll.

O ni som inte står ut med det kan sluta läsa nu.

När jag vart gravid med Elize så tänkte jag: Ähh, vad är skillnaden från 1 o 2!

Den är ENORM!

Alla barn har sina perioder, många fina och roliga, men även många extremt jobbiga.
När man har 2 barn så har man dubbelt av alla dom där perioderna.
Ibland lyckas dom tajma sina bra perioder samtidigt så att dagarna fylls av mys, skratt och lek.
Men ibland lyckas dom även tajma sina dåliga.
Då är det inte så jävla mys.

Sen ibland så går dom om varandra, vilket är fallet i våran lilla familj just för stunden.
Fenix är en riktig liten prins, med vissa undantag förstås, medans Elize är en sovvägrande diablo!
Sen att dom uppepå allt är sjuk gör inte saken bättre.
Att Fenix är sjuk har även inneburit en rubbad nattsömn för honom,
och det betyder även att jag och Elize sover dåligt.

Man blir inte människa om man inte får sova.
Man blir ingen bra mamma när barnen inte får sova.
Man blir ingen bra sambo när man känner sig otillräcklig.
Man får jävligt ont i magen när man inte kan gå o skita när man vill.

Jag ångrar ingenting, absolut ingenting.

Men...

... ja.

Om jag så för ett par timmar nån kväll fick vara bara Sandra.
Inte mamma, inte städtant, inte kokerska och inte matte och sambo.

Skulle jag må bättre då?



I julklapp önskar jag mig...

... en vedkorg.

Och Leilas bakböcker.
Och fina bakgrejer, såna som matchar.
Och kakburkar.

Får jag bara det så ska jag nog överleva vintern.

Hur mycket jag än älskar mina barn...

... så börjar jag bli otroligt trött på att vara mammaledig.

Eller, alltså, missförstå mig inte.
Jag tycker ju såklart om att vara med dom.
Vill inte leva en dag utan dom.

Men.

Jag måste få säga att jag tycker att den där 15-timmars lagen på dagis är helt idiotisk!

Jag förstår vikten av att det äldre syskonet får vara med när den nya kommer till världen.
Jag förstår vikten av att inte få den äldre att känna sig utestängd ur familjen.
Men så kan jag inte förstå varför ett barn som älskar sitt dagis inte får vara där så ofta som det vill/kan/behöver.
Med all den energi som finns i Fenix så är det för mig och Elize en omöjlig uppgift att roa honom en hel dag.
Speciellt såna här dagar när det är skitväder.
Jag märker hur hans lekar blir vildare och vildare men dom tömmer honom inte på energi.
Han blir istället så upp i varv att äta och sova blir ett problem.

Det ger inte honom någonting att vara hemma med oss.
Det blir en helt annan sak när Elize blir lite större så att dom kan ha mer nytta av varandra.
Men nu så är det mest bara en massa "passa Elize", "inte dra Elize i benen", "försök va lite tyst så Elize får sova".
Sen så har Elize kommit in i nån konstig fas så hon sover inte längre än 30 min på dagarna vilket gör att tiden jag har att ge Fenix lite egen mamma-tid knappt räcker till att byta en blöja och ge honom nått att äta.

Jag tycker såklart att om man har möjligheten till att ha båda barnen hemma så ska man kunna ha det.
Om det kan vara till en fördel för dom.
Men för oss är det inte så.

O tro mig... jag har försökt allt för att roa honom.
Vi leker, tittar på film, bygger kojor, leker med vatten, är ute, ritar och målar fingerfärg.
Problemet är att jag inte kan vara delaktig i hans lek riktigt så mycket som jag vill när jag har en liten tös som pockar på uppmärksamhet oxå. Vilket gör att han tröttnar fort...

Jaja.. det var lite som behövde komma ut.
Jag antar att jag får finna mig i hur det är.

För en sisådär...

...8-9 månader började det dimpa ner brev i våran brevlåda.
Inget konstigt med det, förutsatt att dom var adresserade till oss.
Vilket dom inte var.

Dom var till en fröken Cecilia Lind.
Funderade väl inte så mycket på det utan konstaterade att det måste ha blivit fel någonstans.
Som antagligen åtgärdats med tanke på att breven slutade komma.

Till för ett par månader sen då det damp ner en hel drös med brev igen.
Jag ringde då Skatteverket för att höra mig för hur jag skulle gå tillväga.
Breven i sig stör mig inte så mycket men tydligen så är den där människan skriven här hos oss.

Efter lite efterforskningar på Skatteverket så kom vi fram till att den här Cecilia har varit inneboende hos nån som hette Jenny och som bodde här 2008.
Jag kollade med min hyresvärd och han påstår att det aldrig har bott någon Jenny här.
Det som även gör det hela lite märkligt är att den här adressen är relativt ny, ett par-tre år, den hette alltså någonting annat tidigare.
Så frågan är lite vart den här adressen låg tidigare?
För nånstans måste den ju ha legat, med tanke på att nån har varit skriven här, right?

Iaf så sa skatteverket att det enda jag kunde göra var att skicka breven åter till avsändaren så skulle dom starta en utredning för att försöka lösa problemet.

Igår dök det upp två kvinnor här på gården.
Det visade sig att dom sökte Cecilia Lind.
Dom presenterade sig inte så jag har ingen aning om vilka det var.
Men dom såg ut att vara ute i "tjänsteärende".
Det var alltså ingen artighetsvisit.
Nu är jag ju såklart otroligt nyfiken på vilka dom var.

Jag berättade iaf hela historien och dom såg lika förvirrad ut som mig.

Hon finns även på Eniro, men det går inte att få kontakt med henne på nått nr.

Såå. Nu återstår väl bara att vänta och se om vi blir kvitt den här fröken som bor här hos oss.


Imorgon är det äntligen dags...

... för årets höjdpunkt!!

Förutom den dag Elize kom till världen då.

Open Trot står för dörren och jag har en heeeelt ledig dag från allt vad
barn, vovve, sambo, städ och tvätt heter.
Det ska bli fantastiskt skönt.
Jag tycker faktiskt att det är mig väl förunnat!

Jag återkommer vid ett senare tillfälle, men jag kan inte lova att det blir inom den närmsta veckan.
Jag ska nämligen vara bakis på söndag och sen åker Mr X iväg på en veckas jobb.

Nåja, nu har jag grundat med en pizza så snart blir det lite skönhetssömn!

På återseende!

Jag har alltid...

... lidit av dåligt samvete.

Jag vet inte riktigt vad det beror på men så är det.
O det är ordentligt jävla besvärande.

Ofta får jag det när det inte ens har med mig att göra.
Jag får alltså dåligt samvete för andras skull, fastän det inte är nått att ha dåligt samvete för.
Komplicerat?
Om!

Ett exempel.

Min mammas man har lånat en såg av Mr X chef.
Han lyckas på nå vis såga sönder bladet.
Han säger sen att han ska såklart köpa ett nytt.
Inte så mycket mer med det men redan här tycker jag synd om mammas man.
Nåja.
Veckorna går.
Han måste ha glömt bladet.
Jag skickar ett mess till mamma via fejan att hon ska påminna honom om bladet.
Han säger att han ska köpa ett nytt imorgon.

Nu har jag så sjukt dåligt samvete.
Eller... alltså, jag tycker liksom synd om R.
Som har lyckats såga sönder bladet och måste köpa ett nytt.
Han kanske känner sig sådär skitklantig.
O så vill inte jag att nån ska behöva känna sig.

Om jag borde söka hjälp?

Ja, antagligen det eller nått annat drastiskt.

Vi har spenderat helgen...

... i Huli som sagt.

Har inte gjort många knop förutom ett par turer Selånger marknad.
Barnen fick strumpor och jag fick en påse glödkaka.

Båda huliganerna är nattade så nu gonar jag ner mig i soffan.

Jag kanske borde...

... överväga att sluta kalla henne för fjärten nu när hon ska bli rockstar...

... eller så inte! :P

Fjärten är snart kändis!

Woohoo!

Världsbästa lillasyster Elin åker på turné!
Stort!


På insidan armhålan...

... har jag en liten fladdrande skinnflick.
Ni vet en sån där som man inte har nån känsel i, som man lika gärna kunde ta bort.

I 27 år så har jag trivts bra med min lilla plupp.
Den har inte bekommit mig.

Men nu har Fenix upptäkt den. Eller det var ett tag sen.
Jag trodde det skulle gå över men fascinationen över den har bara växt och växt.
Han ska pilla på den så fort han är i närheten av mig.
När vi är vakna är det väl inte ett jättestort problem men när vi ska sova är det ytterst irriterande.

Får han inte tag i den så tar han nått födelsemärke på ryggen, alternativt snurrar in armarna i bh:banden.
Detta har resulterat i att jag inte kan sova.
Och vänder jag mig emot honom för att kunna avvärja hans attacker så drar Elize mig i håret ist.

Hur i hundan ska jag få sova??!

O nej, jag tänker inte vara uppe hela nätterna och springa med den ena ungen in till sin säng och den andra till spjälsängen. Hur det än är så tycker jag att det är ganska mysigt att ha dom i sängen...

Jag har...

... bakat idag.
Morotsbröd och hallonmuffins.



Mycket mer vare inte idag.

Imorgon blire Huli. Återkommer när tillfälle ges.

Adjöken!


O idag upptäckte vi...

... vi andra tanden oxå, så nu har hon 2 små riskorn där nere!

Mammas stortjej!

När det kommer till Elize...

... så gör vi framsteg!

Hon har hittills vägrat flaskan.
När hon var hos sin farmor en kväll så skrek hon hela natten, antagligen för att hon hade magknip.
O detta kom sig nog av en kombination av fel flaska och Sempers ersättning.
Nu har vi provat 3-4 flaskor och den senaste (dyraste) dög åt lilla fröken.
Så nu smaskar hon Nan 2:an i finflaska!

Jag har ju inte tänkt sluta amma än men med tanke på att jag ska ut på bus om 2 veckor så
är det kanske på tiden att hon äter annat än tutt!

O rörlig har hon blivit, ligger inte still en sekund.
Låter man henne bara vara på golvet så snurrar hon sig runt hela vardagsrummet!

O ja just, första tanden syns nu väldigt väl!
Får en känsla av att den här lilla tösen är betydligt tidigare på det mesta än vad hennes storebror va!

Nåja, nu blire soffan och lite Desperate Housewifes-maraton medans storfisen sover!

Jag glömde ju...

...bort att han faktiskt kan 3 ord till.

Wow
Tat tat (Tack)
Pippi ( Pippi Långstrump eller pippifågel)

Det sistnämda kan upprepas till oändlighet!

Koko...

... TU!!!!

Så låter det här hemma, ganska ofta.
Det betyder "bil ute".

Det här handlar alltså om Fenix talförmåga.
Hur mycket pratar/pratade din 2-åring?

Fenix är nu 2 år och 1 månad och dom ord han säger är:

Mamma
Pappa
Ovve (vovve)
Tii (Elize)
Koko (bil, motorcykel, båt m.m)
Beppe (moppe)
Boppa (hoppa)
Bumma (brumma bil)
NamNam (mat)
Dicka (dricka)
Titta (sitta)
Aj
Hej
Ja
Nej
Tu (ut)
Blää
Ojoj
Där
Den

Tut-tut
Bampa (lampa)

Han har utvecklat en förkärlek för att sätta ett B i början på många ord.
En 2-ords mening han använder lite nu o då är "Hej Tii".

I övrigt så må jag säga att han är en förståndig och klok liten gosse.
Jag kan be honom hämta saker, förklara vart dom ligger och han kommer oftast med rätt saker.
Han är även väldigt ordningssam, rätt sak på rätt plats.
Berättar jag nått kul vi ska göra så reagerar han med iver och är det nått "mindre kul" så nickar han allvarsamt.

Jag är inte orolig för att det inte ska komma mera, bara lite nyfiken för hur det ser ut för er andra?

Potträningen...

... är i full gång!

Och det går över förväntan bra!
Fenix är så superduktig och säger till när han vill bajsa så då åker kläder och blöja av!
Allt som oftast så sitter han i lugn och ro på pottan och läser en bok tills han är klar!
Mammas storkille!

Tiden går så fort...

Hur mysigt jag än tycker att det är med småbarn så börjar det gå mig på nerverna att vara hemma.
Jag kan uppriktigt säga att jag längtar efter att få börja jobba.

Måste man verkligen gilla alla delar i det här med att bli/vara förälder?

Jag menar...

... jag var inget större fan av att vara gravid.
... förlossningen ÄLSKADE jag.
... första bebistiden var mysig.
... men nu längtar jag faktiskt bara tills att dom får börja dagis.
Inte så mycket bara för min skull, utan även för deras.

Jag är nog ingen stayathome-mom.

Jag gör mig nog bäst i mitt föräldrarskap om jag får jobba.


Ursäkta om jag stör...

... men eftersom jag har minne som en guldfisk så måste jag bara få skriva ner här lite saker som jag ska komma ihåg att skriva in barnens såna där förstaändetenaochändetandra-böcker.

Fenix fick sin första tand 19/2-2010
Elize fick sin första tand 10/8-2011

Fenix vände sig rygg-mage första gången 18/12-2009
Elize vände sig rygg-mage första gången 11/6-2011

Nu ska jag inte besvära er mer för idag.

Men faktum är...

... att jag har suttit och läst igenom en massa gamla blogg-inlägg. Och jag saknar det nog lite.
Men det händer ju inte så mycket här hemma nu så då blire liksom inget att skriva om.

Nåja. Det kanske kommer.

Oj...

... long time no seen.


I 3 månader höll det...

... .

Jag var för ett par veckor sedan på ett sånt där "mamma-samtal".
Där ville barnmorskan få reda på hur JAG mår.
För det var ju inte en självklarthet att man mår bra som nybliven mamma.
Mäh, såklart det är, var min tanke.

Jag har ju 2 underbara, friska barn.
En sambo jag älskar ÖVER ALLT ANNAT.
En snäll vovve, volvo och ett mysigt gårdshus.

Såklart jag mår bra, kan man göra annat?

Hade jag vare på detta samtal idag kan jag inte garantera att jag svarat likadant.
Det hade nog inte sett lika bra ut på papper som det gjorde då.

Just nu sitter jag med en känsla av misslyckande.

Hemmet har förfallit.
Fenix har blivit oerhört trotsig.
Elize skriker så fort jag lägger ner henne.
Tequila är nervsjuk.
Volvon har kostat oss 15000:- senaste månaderna.
Jörgen jobbar ihjäl sig.

O jag kan inget göra åt det.

Jag bryter nog snart ihop.

Jag är såklart...

... med och tävlar hos Jessica!

I ett par år har jag tjatat om en OnePiece.
Men som hårt slitande och fattig 2-småbarnsmor så har inte ekonomin funnits.

Var med i tävlingen du oxå!

(Eller så inte för o inte minska mina chanser att vinna!)


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0