Hur mycket jag än älskar mina barn...
... så börjar jag bli otroligt trött på att vara mammaledig.
Eller, alltså, missförstå mig inte.
Jag tycker ju såklart om att vara med dom.
Vill inte leva en dag utan dom.
Men.
Jag måste få säga att jag tycker att den där 15-timmars lagen på dagis är helt idiotisk!
Jag förstår vikten av att det äldre syskonet får vara med när den nya kommer till världen.
Jag förstår vikten av att inte få den äldre att känna sig utestängd ur familjen.
Men så kan jag inte förstå varför ett barn som älskar sitt dagis inte får vara där så ofta som det vill/kan/behöver.
Med all den energi som finns i Fenix så är det för mig och Elize en omöjlig uppgift att roa honom en hel dag.
Speciellt såna här dagar när det är skitväder.
Jag märker hur hans lekar blir vildare och vildare men dom tömmer honom inte på energi.
Han blir istället så upp i varv att äta och sova blir ett problem.
Det ger inte honom någonting att vara hemma med oss.
Det blir en helt annan sak när Elize blir lite större så att dom kan ha mer nytta av varandra.
Men nu så är det mest bara en massa "passa Elize", "inte dra Elize i benen", "försök va lite tyst så Elize får sova".
Sen så har Elize kommit in i nån konstig fas så hon sover inte längre än 30 min på dagarna vilket gör att tiden jag har att ge Fenix lite egen mamma-tid knappt räcker till att byta en blöja och ge honom nått att äta.
Jag tycker såklart att om man har möjligheten till att ha båda barnen hemma så ska man kunna ha det.
Om det kan vara till en fördel för dom.
Men för oss är det inte så.
O tro mig... jag har försökt allt för att roa honom.
Vi leker, tittar på film, bygger kojor, leker med vatten, är ute, ritar och målar fingerfärg.
Problemet är att jag inte kan vara delaktig i hans lek riktigt så mycket som jag vill när jag har en liten tös som pockar på uppmärksamhet oxå. Vilket gör att han tröttnar fort...
Jaja.. det var lite som behövde komma ut.
Jag antar att jag får finna mig i hur det är.
Eller, alltså, missförstå mig inte.
Jag tycker ju såklart om att vara med dom.
Vill inte leva en dag utan dom.
Men.
Jag måste få säga att jag tycker att den där 15-timmars lagen på dagis är helt idiotisk!
Jag förstår vikten av att det äldre syskonet får vara med när den nya kommer till världen.
Jag förstår vikten av att inte få den äldre att känna sig utestängd ur familjen.
Men så kan jag inte förstå varför ett barn som älskar sitt dagis inte får vara där så ofta som det vill/kan/behöver.
Med all den energi som finns i Fenix så är det för mig och Elize en omöjlig uppgift att roa honom en hel dag.
Speciellt såna här dagar när det är skitväder.
Jag märker hur hans lekar blir vildare och vildare men dom tömmer honom inte på energi.
Han blir istället så upp i varv att äta och sova blir ett problem.
Det ger inte honom någonting att vara hemma med oss.
Det blir en helt annan sak när Elize blir lite större så att dom kan ha mer nytta av varandra.
Men nu så är det mest bara en massa "passa Elize", "inte dra Elize i benen", "försök va lite tyst så Elize får sova".
Sen så har Elize kommit in i nån konstig fas så hon sover inte längre än 30 min på dagarna vilket gör att tiden jag har att ge Fenix lite egen mamma-tid knappt räcker till att byta en blöja och ge honom nått att äta.
Jag tycker såklart att om man har möjligheten till att ha båda barnen hemma så ska man kunna ha det.
Om det kan vara till en fördel för dom.
Men för oss är det inte så.
O tro mig... jag har försökt allt för att roa honom.
Vi leker, tittar på film, bygger kojor, leker med vatten, är ute, ritar och målar fingerfärg.
Problemet är att jag inte kan vara delaktig i hans lek riktigt så mycket som jag vill när jag har en liten tös som pockar på uppmärksamhet oxå. Vilket gör att han tröttnar fort...
Jaja.. det var lite som behövde komma ut.
Jag antar att jag får finna mig i hur det är.
Kommentarer
Trackback
