Det här är bara inte på riktigt...

.. eller jo det är det ju.

Jag städar och städar och städar och städar. Till ingen nytta alls.
Så fort jag har ställt undan dammsugaren och moppen så ligger mattan av hundhår där igen.
Såå jävla tröttsamt.
Att hundfan dessutom löper gör inte saken bättre.
Efter ett dygn av bloddroppar runt hela huset så beslutade jag att hon får ha löptrosan på.
O det min kära vänner, är inte uppskattat.

Hon går omkring som ett totalt nervvrak.
Jag kan inte förstå hur en hund kan vara så rädd för allt.
Löptrosa, sladdar, dammsugare, skurmopp, leksaker, tvdosor...
Ja, listan kan göras oändlig.

Men iaf.

Om det finns nån där ute som känner att dom kan ge våran, trots alla små brister, som faktiskt utgör en stor del av hennes fantastiska personlighet, smått nerviga dobberman ett fint liv och en värdefull tillvaro...
Tveka inte att hör av er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0