På insidan armhålan...

... har jag en liten fladdrande skinnflick.
Ni vet en sån där som man inte har nån känsel i, som man lika gärna kunde ta bort.

I 27 år så har jag trivts bra med min lilla plupp.
Den har inte bekommit mig.

Men nu har Fenix upptäkt den. Eller det var ett tag sen.
Jag trodde det skulle gå över men fascinationen över den har bara växt och växt.
Han ska pilla på den så fort han är i närheten av mig.
När vi är vakna är det väl inte ett jättestort problem men när vi ska sova är det ytterst irriterande.

Får han inte tag i den så tar han nått födelsemärke på ryggen, alternativt snurrar in armarna i bh:banden.
Detta har resulterat i att jag inte kan sova.
Och vänder jag mig emot honom för att kunna avvärja hans attacker så drar Elize mig i håret ist.

Hur i hundan ska jag få sova??!

O nej, jag tänker inte vara uppe hela nätterna och springa med den ena ungen in till sin säng och den andra till spjälsängen. Hur det än är så tycker jag att det är ganska mysigt att ha dom i sängen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0