Jag har alltid...

... lidit av dåligt samvete.

Jag vet inte riktigt vad det beror på men så är det.
O det är ordentligt jävla besvärande.

Ofta får jag det när det inte ens har med mig att göra.
Jag får alltså dåligt samvete för andras skull, fastän det inte är nått att ha dåligt samvete för.
Komplicerat?
Om!

Ett exempel.

Min mammas man har lånat en såg av Mr X chef.
Han lyckas på nå vis såga sönder bladet.
Han säger sen att han ska såklart köpa ett nytt.
Inte så mycket mer med det men redan här tycker jag synd om mammas man.
Nåja.
Veckorna går.
Han måste ha glömt bladet.
Jag skickar ett mess till mamma via fejan att hon ska påminna honom om bladet.
Han säger att han ska köpa ett nytt imorgon.

Nu har jag så sjukt dåligt samvete.
Eller... alltså, jag tycker liksom synd om R.
Som har lyckats såga sönder bladet och måste köpa ett nytt.
Han kanske känner sig sådär skitklantig.
O så vill inte jag att nån ska behöva känna sig.

Om jag borde söka hjälp?

Ja, antagligen det eller nått annat drastiskt.

Kommentarer
Postat av: Siw

Ett kvinnosyndrom. :/

2011-08-24 @ 22:28:58
URL: http://yllegarnets.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0