Jag blir så...

... jävla arg.

Ångesten kryper tätt inpå mig, jag vill bara.. ja, jag vet inte.

Fy fan för folk!

Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan göra ett barn illa.
Det funkar liksom inte. Det är för mig helt jävla ofattbart.

O tro inte att det tar slut här. Ok, fine, han blir åtalad.
Men sen då? Eller under väntan på rättegång?
Om han inte kan kontrollera sin ilska 'in public',
vad händer då hemma, bakom stängda dörrar.

Tanken får mig att vilja spy.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0