I natt...
... har vi sovit riktigt, riktigt uselt. Tror det har med Fenix incident med Tequila igår att göra. Inte så mycket för hans skull utan snarare mer för min.
Jag trodde att livet som småbarnsförälder skulle vara helt underbart.
Visst förstod jag väl att det skulle vara tufft mellan varven men jag har aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara fyllt utav ångest.
Ångest för vad som har hänt, skulle kunna hänt och vad som kommer att hända.
Jag vet att jag inte på nått vis, i längden, kan skydda Fenix från livets hårda skola, men kan jag kanske på nått vis skydda mitt eget psyke så att jag slipper sitta och spela på läppen redan innan pojken fyllt 3?
Jag trodde att livet som småbarnsförälder skulle vara helt underbart.
Visst förstod jag väl att det skulle vara tufft mellan varven men jag har aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara fyllt utav ångest.
Ångest för vad som har hänt, skulle kunna hänt och vad som kommer att hända.
Jag vet att jag inte på nått vis, i längden, kan skydda Fenix från livets hårda skola, men kan jag kanske på nått vis skydda mitt eget psyke så att jag slipper sitta och spela på läppen redan innan pojken fyllt 3?
Kommentarer
Trackback
